Denna gosse hade jag mycket stora
förhoppningar på. Han var ensam hane i kullen och mattes allt.
Att träna honom för jakten var en mardröm. Fältarbetet och vattnet var inga
problem men apporteringen var en fasa.
Vi åkte under säsong 12 mil enkel resa för att få komma på marker med fågel, i
bland hade vi tur att han fick efter en hel dags arbete kanske stöta några
fasaner, denna resa gjordes flera gånger i veckan för att han skulle vara
riktigt taggad inför proven.
Han ställdes ut 2 gånger som
unghund i
Sverige för jag ville spara honom och ha jaktmeriterna klara när han skulle ställas i jaktklass
och förhoppningsvis ta championatet för en domare som visste hur en sund och
rastypisk färdig Sussex spaniel skulle se ut.
Jodå han blev champion på första
försöket.
Han har även som sin far blivit BIS på SSRK/Västras utställning. Och den
hittills
högsta meriten någon Sussex Spaniel i världen fått blivit Grupp 3a på World Dog
Show i Dortmund 2003.
Han har även ställts ut på Crufts. Han blev inte sist men domare från
ringside sa efter bedömningen att han borde ha vunnit om han inte haft svans.
KUL
Fast den största och skönaste segern var när
VI klarade jaktprovet.