Stötande och apporterande fågelhund
Sussex spaniel uppstod som en lokal spanielvariant i grevskapet Sussex i England. Dess historia kan följas tillbaka ända till slutet av 1700-talet och man vet att rasen består av den nu utdöda "Liver and Black Norfolk Spaniel", field spaniel och möjligen några andra tidigare s k setting spaniels. Målsättningen med avelsarbetet var att få fram en stötande och apporterande fågelhund, som kunde klara av besvärliga och snåriga terrängförhållanden. Sussex är den enda spaniel som jagar med ett klangfullt och ljudligt skall, vilket ytterligare förbättrar användbarheten i besvärlig mark. Dess långsamma jaktsätt är också en förutsättning för att jägaren skall kunna följa hunden under jakten och därmed komma i tillfälle till skott i sådana marker. Rasen ställdes ut för första gången år 1862
i London.
Den är tämligen sällsynt och har en begränsad genpool. Sussex spaniel skall vara massiv och kraftigt byggd. Karakteristiskt för rasen är de utpräglat rullande rörelserna, som inte förekommer hos någon annan spanielras. Rasen är aktiv, energisk och vänlig, aggressivitet är absolut inte önskvärt. Sussex spaniel har en medfödd arbetsförmåga.
Den ger skall när den arbetar i snårig terräng.
Bakbenen skall vara korta och starka med god benstomme. De får inte förefalla kortare än frambenen eller vara för kraftigt vinklade.
Låren skall ha stark benstomme och vara muskulösa.
Hasorna skall vara breda och starka.
Baktassar, se framtassar.
Sussex spaniel skall ha fria och regelbundna fram- och bakbensrörelser med den för rasen karakteristiska rullningen.
Pälsen skall vara riklig, slät och utan tendens till lockighet. Underullen skall vara riklig för att göra pälsen motståndskraftig mot väder och vind. Öronen skall vara täckta av mjuk, vågig päls, som inte får vara alltför riklig. Fram- och bakbenen skall ha måttligt med behäng.
Svansen skall vara rikligt bepälsad men utan fana.
Varmt gyllene leverfärg med guldlyster i hårtopparna. Den gyllene färgtonen skall dominera. Pälsfärg som är mörkt leverbrun eller mörkt leverbrun som tonar i purpurbrunt
är inte önskvärd.
Idealhöjd: 38-41 cm.
Ca 23 kg.
Skallen skall vara bred och måttligt rundad från öra till öra.
Den får varken vara flat eller äppelformad. Skallen skall ha mittfåra.
Ögonbrynen skall vara rynkade och nackknölen tydlig men inte framträdande.
Stopet skall vara markerat.
Nostryffeln skall vara väl utvecklad och leverbrun.
Käkarna skall vara starka med perfekt, regelbundet och komplett saxbett.
Ögonen skall vara hasselnötsbruna, tämligen stora men inte framträdande.
De skall ha ett milt uttryck och bindhinnan får inte vara alltför synlig.
Öronen skall vara tjocka, tämligen stora och droppformade.
De skall vara jämförelsevis lågt ansatta strax ovanför ögonlinjen. Öronen skall vara tätt åtliggande.
Halsen skall vara lång, stark och lätt böjd och den skall bära huvudet endast något över rygglinjen. Halsskinnet skall vara obetydligt men halskråset rikligt.
Hela kroppen skall vara kraftig och jämnbred utan tecken på midja.
Ryggen skall vara välutvecklad och muskulös både på djupet och bredden.
Ländpartiet skall vara välutvecklat och muskulöst både på djupet och bredden.
Bröstkorgen skall vara djup och väl utvecklad, inte alltför rund och bred. De bakre revbenen skall vara långa.
Kuperad svans: Svansen skall vara lågt ansatt och får inte bäras över rygglinjen. Svansrörelserna skall vara livliga. Traditionellt har svansen kuperats till en längd av 13-18 cm.
Okuperad svans: Svansen skall vara lågt ansatt och får inte bäras över rygglinjen. Den skall vara medellång och avsmalna gradvis mot svanstippen.
Svansen skall ha måttlig fana.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Frambenen skall vara starka och tämligen korta.
Skuldrorna skall vara fria och sluttande.
Överarmarna skall ha god benstomme och vara muskulösa.
Handlovarna skall vara breda och starka.
Mellanhänderna skall vara korta och ha god benstomme.
Framtassarna skall vara runda med kraftiga trampdynor.
De skall vara väl bepälsade mellan tårna.
